Nu regnar det

Tjyvlyssnar på samtal någon stans i lokalen. Upprörd röst. Man har inte fått tillräcklig information om en hatt som ska publiceras i en tidning. Vad den kostar och vilka färger den finns i. Skandal! Tidningen ska snart i tryck och hon har ännu inte hört ifrån någon från hattbolaget som kan räta ut alla dessa frågetecken.
En annan äter ett äpple som om vore det hennes sista någonsin.
Och lite längre bort låtsasjobbar någon fast han egentligen bara hänger på facebook.

Vi är så ynkliga ibland.

Skrivkramp

Närmar mig skrivandet som en brottsling som om natten inte kan låta bli att smyga tillbaka

till platsen där allt hände. Jag lägger mig ner en stund och tittar upp mot stjärnhimlen.

Försöker se orden formas men slås i stället av en känsla av tomhet.

Det är ju faktiskt synd. 

Eftersom jag så förtvivlat gärna vill.