Släpper ut katterna för första gången.
De betraktar värden med förvåning och nyfikenhet. Och en smula räddhågset.
Sakta närmar de sig grässtråna och smakar på dem.
Ett riv i barken. Kan man klättra upp? Kommer man inte ner igen då? Ett katt landar alltid på fötterna sägs det men de kan de inte veta. Tänk om inte. Mina katter fast ändå inte för de är sina egna. Fast om de springer bort eller inte landar på fötterna så är det mitt fel. Tittar på dem och undrar om de vet att jag vet att jag inte riktigt förstår mig pådem. Fast jag låtsas att jag gör det.
Man vill ju inte bli biten.
Och så älskar jag dom lite också. Fast på avstånd.
Ta vara på dem. Och släpp dem fria.
SvaraRadera